Ja idag har det varit en kanon seg soffliggardag! Sovit av och an, välbehövt. Sen har jag kollat på America music awards på 9:an, mycket trevligt! Så här nu mot kvällskvisten så tänkte jag på min underbara vän Mickan från min klass i Piteå, saknar dig! Tänkte att, ja men va trevligt att läsa lite hur hennes blogg!!!
www.goofan.blogg.se Good stuff! =)

Hittade en lite historia om när jag och Mickan var ute en kväll och vi träffa Mr Brolle Jr och hans efterföljare. Jag tänkte dela med mig av min kära Mickan version av kvällen.
Först skrev hon att vi träffade honom och att vi hängde med hans kompis, vilket stämmer. MEN, det är varför vi hänger med hans kompis som är intressant, en detalj som Mickan visst missa att skriva! Å det är hennes förklaring av vad som händer efteråt som är lite... annat än hur jag vill minnas det! Här kommer den:

Bakom mig i krogkön står vår norrländska sångfågel Brolle. Jag kan ju inte hålla truten, så bad honom att underhålla oss med sång i den långa, tråkiga kön. Fick höra sankta lucia, inte så pjokigt. Under den resterande krogkvällen hoppa och studsade Bella och jag med hans kompis, måste ju passa på. Efter krogen kommer en full brolle fram, slänger armen om mig och duschar mig med saliv i ansiktet samtidigt som han frågar om jag ville följa med och efterfesta. Vi promenerar iväg i samlad trupp och när vi kommit en bit vänder vi. Det var hamburgare på Sunes som gällde först. Bella ville avrunda kvällen där, vilket jag hade stora invändningar mot. Men det var bara att lyda, och nöja sig med den fina kontakten vi fick.


Frågan är nu, varför tror ni att jag ville avrunda kvällen? Det finns mer till den här historien än vad som står här ;D Gissa fritt så återkommer jag med min version senare =)
Mickan du har nu din chans att omformulera dig!


Sen hittade jag några mysiga bilder på Mickans blogg som jag tänkte dela med mig av min tid med denna underbara Michaela Brandt och min härliga dans klass =)





Saknar er så <3

Igår den 25/11 hade jag jätte mycket förvärkar, kunde inte ha koll på hur många under den första dryga timmen så jag gick in på www.varktimer.se och började klocka alla värkar. Första timmen kom det men 4-6 minuters mellanrum och höll i sig i ca en minut. Det gjorde "ont" på ett helt annat sätt än mina tidigare sammandragningar/förvärkar. Sen fick jag en kvarts uppehåll och sedan kom det tillbaka med 8-10 minuters intervaller men var snäppet mer intensiva och satt i upp mot en och en halv minut och så höll det på i en timma. Sen fick jag en kvarts paus igen och efter det så kom det tillbaka med nästan 10 minuters intervaller på alla, två med dryga 8 minuter mellan.

Satt länge och undrade om det här verkligen var regelbundet, för hur exakt på minuten är regelbundet?

Olle och flera för den delen hade sagt till mig att ringa förlossningen, i början var jag osäker, för om det här nu skulle vara det, om det nu skulle vara dags så var det ändå inte dags att åka in än!! Men när flera frågade om jag inte skulle ringa in så började jag ju tänka att det är kanske var det! Det kanske är på gång!

Ringde i vilket fall och det tyckte att vi skulle komma in på kontroll.
Sagt och gjort så packade vi en spontan BB väska (utifall att) och ringde taxi. I taxin fick jag en värk och sen bara en till när jag kom till förlossningen, sen var alla värkar som bortblåsta! =O

Vad är det med att komma till sjukhus och vad man än har för kremper så släpper de ofta!?

Men den värken jag hade som barnmorskan kunde mäta var kraftig och gjorde ont, hon kom till och med in till oss för hon såg den på sin skärm ute där hon satt... Det gick upp till en värknivå 82 å när jag inte hade värk så låg det mellan 0-7.

En supertrevlig barnmorska som jag verkligen hoppas på att få sen när det gäller på riktigt! Anna Samuelsson hette hon och var helt underbar! Lika så läkaren som kom in för att undersöka mig och bebisen. Hon gjorde ultraljud för att kolla tappen och också ett utanpå magen för att kolla bebisen och mängden fostervatten, som jag tydligen hade mycket av! =O Inte konstigt på att jag e stor! 17 cm och hon upprepade två eller tre gånger att det var mycket vatten. Jag har ingen koll på vad 17 cm betyder, men då har den säkert varmt å gött där inne =)

Allt såg jätte bra ut och jag blev verkligen bemött på absolut bästa tänkbara sätt! Å vi skratta å pratade mycket! =) Nästan så man längtar tillbaka bara för att träffa dom igen!

Men nu har jag varit på förlossningen två gånger för regelbundna sammandragningar. En gång för tre veckor sedan och sen nu. Men den här gången var det såååå mycket mer intensivt än första gången. Så nu tänker jag bara vara hemma till de att jag inte kan stå upp och är säker på att det kommer komma ut en bebis! ;D

Sen måste jag bara säga att Olle var underbar, tydligt nervös i början men helt otrolig! Tror inte han vet själv vad det var som var så bra med vad han gjorde och jag kan kanske heller inte säga någon specifik sak som var extra bra utan det var allt, hans förhållningssätt och hur naturligt han hängde med i mina värkar. Så när det verkligen är dags så tror jag att han kommer vara det mest underbara stöd jag kan tänka mig! <3 Tack för att du finns!  

Smörkola

Ingredienser

Cirka 50 stycken
100 100 g smör
2 2 dl vispgrädde
3 3 dl strösocker
1 1 dl ljus sirap
1 1 tsk vaniljsocker

Apelsinkola:
2 2 st apelsiner, rivet skal
1 1 st citron, rivet skal
Pistagekola:
1 1 dl hackade, rostade pistagenötter
Pepparkakskola:
2 2 tsk pepparkakskryddor
Chokladkola:
2 2 msk kakao
Limekola:
2 2 st lime, rivet skal
Kardemummakola:
2 2 tsk kardemummakärnor, stötta i mortel
Ingefärskola:
1 1 tsk malen ingefära

Tips
Ett kulprov gör man lätt genom att droppa en bit smet i ett glas kallt vatten. Om kolan stelnar och går att forma till en liten kula med fingertopparna så har den kokat färdigt.

Gör så här
1. Smält smöret i en tjockbottnad, vid kastrull.

2. Rör ned vispgrädde, strösocker, sirap och vaniljsocker och låt koka utan lock cirka 15-30 minuter. Rör om då och då.

3. Gör ett kulprov för att veta när smeten är färdig. Rör ned valfri smaksättning (se nedan) eller behåll kolan naturell. Häll upp kolan på en oljad plåt. Låt svalna.

4. Klipp i bitar och slå in kolan i smörpapper, förvara kallt.

Knäck (mjuk)

Ingredienser

50 50 g (mandel)
50 50 g smör
2 2 dl vispgrädde
3 3 dl socker
1 1 dl ljus sirap
2 2 msk honung
1 1 tsk vaniljsocker

Tips
Om man smörjer plåten med knäckformarna lite så tippar inte formarna så lätt.

Gör så här
1. Hacka mandeln om den ska vara med och ställ åt sidan.

2. Koka allt det övriga sakta (det tar ca 40 minuter) i en tjockbottnad kastrull utan lock tills några droppar av smeten går att forma till en kula i ett glas kallt vatten.

3. Rör ner den hackade mandeln och skeda upp smeten i små knäckformar ställda på en smord plåt


Njut nu mina vänner <3 <3 <3

Jag och Johan träffades via min underbara vän Thess som jobbade med Johans syster Desirée på Indiska i Piteå.
Sommaren 2009, den sommaren jag spenderade i Piteå umgicks vi mycket. Vi hade filmkvällar och trevliga utgångar i midnattssolens land. Jag har några speciella minnen med Johan som jag hoppas han bär med sig också! Han var en god vän och en underbar bror till hans syster. Under hösten 2009 flyttade han till sin pappa i Arvidsjaur för att arbeta där så vi träffade bara en eller två gånger efter det att sommarn var slut.
En av gångerna var på en fest jag hade i min lilla lägenhet. Min älskade vän Emmy hade då flyttat in hos mig och jag tror att Johan fick upp ett öga för Emmy, för under hela kvällen såg han till att vara nära oss och vi gick sedan och åt fyllenattsmat på MAX. Väl hemma igen i min lilla lya så frågade han om han fick sova över, eftersom jag hade ett förhållande så tyckte jag kanske inte att det var den bästa idén att ha en annan kille sovandes i min lilla lägenhet, så Johan satte sig snällt i taxin hem igen.. Stackars Johan, jag minns hur kul vi hade den kvällen och hur totalt oskyldig han var, han hade absolut inga baktankar alls med att sova över, förutom att få sova några timmar och slippa dra sig hem fyra på morgonen.

Johan hade ett brustet hjärta, han hade den våren avslutat ett förhållande med en tjej som jag vet betydde så mycket för honom. Det var en kväll som jag, thess, philip och johan hade filmmaraton hemma hos mig och det var en av filmerna, P.S I love you, som fick känslorna att välla över... Jag önskar att det hade funnits ett sätt för oss att trösta dig på, ett sätt att säga att hjärtat läker, men det gör ont. Istället så åkte du hem, men jag tror att du visste att vi fanns där för dig när och om du ville prata... Johan du fanns bara i mitt liv en kort stund. Men du var spontan och härlig och jag kände att vi förstod varandra! Du förgyllde en härlig sommar för mig och jag kommer alltid minnas dig!

... va dålig jag har varit på att uppdatera!!
Men ibland händer det inte så mycket i ens liv och man får mer eller mindre skrivtorka.. eller nått sånt ;)
Hela förra veckan var jag sjuk och låg hemma med otroliga mängder snor!
Men på torsdagen kom min mormor och morfar och det är ju alltid lika trevligt! =)
Vi var på IKEA (igen!!) och åkte omkring lite så jag kunde få införskaffa mig saker som är behövligt nu tills kotten kommer ut! Å det är ju en hel del man inte tänker på så som bindor!!! Hallå, mensfri i 9 månader och nu ska man behöva stå ut med den skiten igen!!?? Åååhh, längtar inte!

Sen så är det ju amningsinlägg, å BH, nappar, salvor å allt sånt. Jag menar bara för att så kommer säkert Kotten komma ut mitt i Julhysterin och vem vill ut i massa minusgrader och folkträngsel med en liten nyfödd bara för att handla sånt?! Nä.. då känns det lika bra att ha ALLT hemma så man bara kan slappna av och njuta hemma under julen.

Sen på fredagen så slog jag och Olle sällskap hem med gamlingarna till Ösmo/Sorunda för att hälsa på våra familjer.. å det är säkert sista gången vi åker hem och det bara är vi två... =O (wow det börjar verkligen sjunka in nu) Vi mös med respektive familjer på fredagen och på lördagen bar det av till Tumba för att träffa å fira min släkt, min finska sida, dvs.; min pappa, fastrar, kusiner å min söta farmor =)
Min faster Erija fyller 40! Grattis! Som förresten idag flyger till Thailand för att spendera sin stora dag i värmen, vilket hon enligt mig gör rätt i! det var så länge sen vi träffades allihopa så det var otroligt roligt att ses. Det blev såklart mycket prat om magen och bebisen, fast man försöker att hålla en konversation om andras liv så kommer man alltid in på magen och får dra samma historia om hur man mår och hur allt känns. Vilket nu är förstårligt eftersom det är första gången de ser mig gravid =) 
Men jag tänker i vanliga fall, när man pratar med random människor. Jag undrar hur många gånger man har dragit samma historia om magen och svarat på frågan; "nu är det inte långt kvar, hur känns det?" eller "Å va roligt, är du inte glad?" Misstolka mig inte, visst är jag glad och exalterad men man orkar inte vara lika glad varje gång man svarar på frågan. Men det gör väl inget antar jag, huvudsaken är att jag och Olle vet hur förväntansfulla vi är och hur stark vår kärlek är!

I alla fall sen bar det av till pappa Patrics födelsedagsfest, men underbara 80-talstemat =) det var fullt med människor där som jag inte sett på länge eller inte alls ;) Så det blev många klappar på magen och några fel "hur känns det?" ;D

Söndagen spenderade jag mest i bilden, för jag och Olles familj åkte vid 11 tiden till Borlänge för Olle skulle spela handbollsmatch där.. tyvärr gick det kanske inte super bra för killarna från Vintrosa (Olles lag) förlorade med 7 bollar och Olle mitt hjärta fick två utvisningar... Domarna var nog lite bakis eftersom dom såg i syne! Helt sjukt vilka larviga pojkar!! Sen hoppade jag in i spelarbussen som ångade varma handbollsspelare å där satt vi i ca två timmar innan vi var hemma i Örebro igen... sammanlagt så satt jag nog ner i 7 eller 8 timmar den dagen.. Min rygg skrek efter att få lägga mig ner efter det vill jag säga, å mina fötter efter att få komma i högläge! =)

Oj va lång texten blev, nu är nog skrivtorkan över ;)
Återkommer med efterfrågade bilder ;D

Pussen å kramen nu ska jag hämta tvätten och äta middag i min ensamhet, (idag igen)
Lycka till med rapandet min prins! Längtar till du kommer hem, blir alltid lika glad av att se dig <3

Ja sitter är inbäddad i soffan med värmekudde å halstabletter... Är snorig å har smått ont i halsen, sammandragningar som jag bara vill slippa och en skrivuppgift som aldrig kan ta form...

Ang mina sammandragningar så har jag lite att berätta.
I torsdags så åkte vi in till förlossningen efter de att jag sedan halv 4, 4 har haft en massa (mer smärtsamma och påtryckande) sammandragningar på morgonen när jag väl bestämde mig för att stiga upp så fick jag dem regelbundet med ca 7 - 10 minuters mellanrum. Men optimist som man är så klädde jag på mig och åkte till skolan. Under bussresan som är ca 25 min lång så fick jag ytterligare 3. Framme vid skolan så ringer jag förlossningen och berättar om mina regelbundna och tryckande sammandragningar och får order om att genast bege mig in till dom så att dom fick kolla!

Sagt och gjort så vände jag på klacken tillbaka mot bussen och ringde och väckte Olle om att jag visst var på väg till förlossningen. Väl framme så fick jag ligga med ctg i ca en timma (aptråkigt) Men då sjönk värkarna till ca 2 i timmen, urinprov visade på bakterier med det var ingen urinvägsinfektion. Jag hade bra blodtryck och ingen temp. Vid en (otroligt) snabb vaginal undersökning konstaterades det att jag hade en omogen, sluten å lång tapp och att någon förlossning inte var på gång. Kotten mådde bra och detta var antagligen bara förvärkar.

Nu är det måndag kväll och jag har fortfarande minst två förvärkar i timmen, med ett tryck ner mot bäcken och ljumskar, det har också börjat göra ont i ryggen på mig....

Pratade med en barnmorska idag på vår vårdcentral och förklarade allt. Hon tyckte om jag var orolig att jag skulle ringa tillbaka till förlossningen för att kolla så inget hade hänt om det skulle lugna mig, men med största sannolikhet så är det bara förvärkar, men det kan också tyda på att det inte är helt omöjligt att Kotten kanske kommer tidigare än väntat. "ni borde kanske förbereda er lite" sa hon... Men när jag väl får riktiga värkar så kommer jag att känna det! Och de kommer också att tillta i smärta och hur tätt det kommer.

Ha.... Men hur förberedd ska jag vara?! Ska man börja montera ihop säng? 
Ska jag packa BB väskan?
Ska jag avsluta mina studier och bara vila? För jag kan säga så mycket att det är ganska svårt att koncentrera sig på andra saker än tjockismagen och tänka på förlossningen! Man vill som bara glida runt i sin lilla bubbla och inte tänka så jädrans mycket på skivuppgifter och dylikt.  

Ja nä men, ja.... Segt som stryk är det.
Kan det inte bara hända nått drastiskt?! Antingen att alla värkar avtar och att jag får en nyfunnen kraft och energi? Eller att Kotten kommer!?.. Eller nä, det är nog lite bra om han ligger kvar där ;)
Men den där energin skulle jag inte tacka nej till =D

Fick en förfrågan av Anonym om jag inte kunde lägga upp vilka namn jag och Olle har funderat över...
Vi inte jätte eniga om vilket namn det ska bli om det blir en pojke men där emot är vi det om det ska bli en flicka och det är nämligen ett väldigt fint och ovanligt namn. Å just av den anledningen så kommer vi inte skriva vilka namn vi har tänkt, vi har sagt det till vänner å så men det får som vara det.
Jag förstår vad Anonym menar, tycker själv att det är riktigt roligt att läsa förslag på namn, men vi vill hålla lite på vårt flicknamn så att det inte hamnar på någon annan som vi kanske till och med känner eller är bekanta med. Flicknamnet har jag velat ha sen jag var 15 år och det är bara en handfull i Sverige som heter detta eller någonsin har hetat... Detta låter lite själviskt kanske men, det är smällar man får ta ;)  

Här om dagen hade jag ett sånt där underbart oförklarligt hormonellt utbrott ;)
Det är såhär, att när jag blir stressad och saker och ting inte går som jag vill så blir jag frustrerad
och vänder då ofta min frustration in till något produktivt, jag vill se att något händer, jag vill få något gjort! Ofta brukar det yttra sig att jag tvärstädar någonstans i lägenheten eller rensar bland saker å ting.

I helgen blev det så att mina måndagsplaner helt körde ihop sig och jag upptäckte att jag behövde råplugga! Kände frustrationen och stressen komma över mig, men vad gör jag?
Jo jag ställer mig och sorterar tvätt! (?????)
Olle säger, men vad gör du, jag ska ju ta tvätten till tvättstugan?
Å i bittert gensvar säger jag; ja men nu gör jag det här...
(Olle har uttryckt sitt missnöje över hur jag är lite av en martyr ibland. Anar att detta oxå var ett sådant tillfälle) Så han muttrar litegrann å säger; men hade du inte jätte mycket att göra, plugg?
Jag; Jo men allt sket sig och jag e stressad för jag har så mycket plugg nu... jag slänger ut tvättpåsarna i hallen och fortsätter med att städa, bäddar sängen, dammar av, snyggar till i vardagsrummet, torkar alla ytor i köket och diskar all disk. Å Olle försöker lite smått att krama mig och fråga hur det är å jag bara ryter; jag är inte på humör, jag blir såhär okey!?!?
Då flyr han undan till våran lilla sovrum/kontor och stänger dörren om sig. (det gjorde han nog bra i...) för där stod jag ute i köket å diskade å grymtade, och blev nästan lite arg på honom för att han inte hjälpte till (fast han egentligen försökte fast jag fnäste bort honom)

Jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv när jag skriver detta =D

Men där stod jag och tänkte mest på att låta och slå så mycket som möjligt i saker å ting så jag skulle understryka att jag var förbannad å illsken...
Disken blev diskad å jag gick in i vårt sovrum å stängde dörren å pluggade (ineffektivt) i två timmar... Det var typ så lång tid det tog för mig att fatta hur illa jag hade bettet mig, å så skickar jag ett sms till Olle att han ska komma in till mig så jag fick pussa på honom å säga förlåt... instudsandes kommer han å verkade glad över att jag hade grävt ner stridsyxan =) å så var den söndagsstriden över =D

Å idag, tisdag, så kommer världens sötaste kommentar från honom när han stod å diskade...
"Älskling du vet när du var sådär arg å diskade här om dagen?! Gör inte så nå mer... för det blev jätte dåligt diskat…, jag fick typ diska om allt"

Hahah å vad jag skrattade, för det var lite sättet han sa det på oxå, lite försynt å försiktigt så jag inte skulle bli arg eller nått! Å men gud vad jag skrattade å kramade honom! Att han bara orkar med mig!? Hormonellt kontrollfreak e vad jag e =D En staty borde resas i hans ära!



Han är min prins <3