isabelle lindgren

Här om dagen hade jag ett sånt där underbart oförklarligt hormonellt utbrott ;)
Det är såhär, att när jag blir stressad och saker och ting inte går som jag vill så blir jag frustrerad
och vänder då ofta min frustration in till något produktivt, jag vill se att något händer, jag vill få något gjort! Ofta brukar det yttra sig att jag tvärstädar någonstans i lägenheten eller rensar bland saker å ting.

I helgen blev det så att mina måndagsplaner helt körde ihop sig och jag upptäckte att jag behövde råplugga! Kände frustrationen och stressen komma över mig, men vad gör jag?
Jo jag ställer mig och sorterar tvätt! (?????)
Olle säger, men vad gör du, jag ska ju ta tvätten till tvättstugan?
Å i bittert gensvar säger jag; ja men nu gör jag det här...
(Olle har uttryckt sitt missnöje över hur jag är lite av en martyr ibland. Anar att detta oxå var ett sådant tillfälle) Så han muttrar litegrann å säger; men hade du inte jätte mycket att göra, plugg?
Jag; Jo men allt sket sig och jag e stressad för jag har så mycket plugg nu... jag slänger ut tvättpåsarna i hallen och fortsätter med att städa, bäddar sängen, dammar av, snyggar till i vardagsrummet, torkar alla ytor i köket och diskar all disk. Å Olle försöker lite smått att krama mig och fråga hur det är å jag bara ryter; jag är inte på humör, jag blir såhär okey!?!?
Då flyr han undan till våran lilla sovrum/kontor och stänger dörren om sig. (det gjorde han nog bra i...) för där stod jag ute i köket å diskade å grymtade, och blev nästan lite arg på honom för att han inte hjälpte till (fast han egentligen försökte fast jag fnäste bort honom)

Jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv när jag skriver detta =D

Men där stod jag och tänkte mest på att låta och slå så mycket som möjligt i saker å ting så jag skulle understryka att jag var förbannad å illsken...
Disken blev diskad å jag gick in i vårt sovrum å stängde dörren å pluggade (ineffektivt) i två timmar... Det var typ så lång tid det tog för mig att fatta hur illa jag hade bettet mig, å så skickar jag ett sms till Olle att han ska komma in till mig så jag fick pussa på honom å säga förlåt... instudsandes kommer han å verkade glad över att jag hade grävt ner stridsyxan =) å så var den söndagsstriden över =D

Å idag, tisdag, så kommer världens sötaste kommentar från honom när han stod å diskade...
"Älskling du vet när du var sådär arg å diskade här om dagen?! Gör inte så nå mer... för det blev jätte dåligt diskat…, jag fick typ diska om allt"

Hahah å vad jag skrattade, för det var lite sättet han sa det på oxå, lite försynt å försiktigt så jag inte skulle bli arg eller nått! Å men gud vad jag skrattade å kramade honom! Att han bara orkar med mig!? Hormonellt kontrollfreak e vad jag e =D En staty borde resas i hans ära!



Han är min prins <3