isabelle lindgren

Idag den 23/11 är det ett år sedan jag, och många andra, förlorade två underbara människor i en hemsk bilolycka på Norrlands snöiga vägar... Johan och hans alltid glada syster Desirée. Det var två glda och kärleksfulla syskon som tillsammans en morgon skulle resa från Piteå till Arvidsjaur och frontalkrockade med en buss...
Alla tankar går idag till dig kära Johan och jag hoppas att du håller din syster i handen och mins alla vi som var på eran begravning i Öjebyns kyrka, alla vi som tänker på er och önskar ni var med oss idag! Jag hoppas att ni minns alla de stunder vi hade roligt tillsammans. <3 <3 <3

Jag och Johan träffades via min underbara vän Thess som jobbade med Johans syster Desirée på Indiska i Piteå.
Sommaren 2009, den sommaren jag spenderade i Piteå umgicks vi mycket. Vi hade filmkvällar och trevliga utgångar i midnattssolens land. Jag har några speciella minnen med Johan som jag hoppas han bär med sig också! Han var en god vän och en underbar bror till hans syster. Under hösten 2009 flyttade han till sin pappa i Arvidsjaur för att arbeta där så vi träffade bara en eller två gånger efter det att sommarn var slut.
En av gångerna var på en fest jag hade i min lilla lägenhet. Min älskade vän Emmy hade då flyttat in hos mig och jag tror att Johan fick upp ett öga för Emmy, för under hela kvällen såg han till att vara nära oss och vi gick sedan och åt fyllenattsmat på MAX. Väl hemma igen i min lilla lya så frågade han om han fick sova över, eftersom jag hade ett förhållande så tyckte jag kanske inte att det var den bästa idén att ha en annan kille sovandes i min lilla lägenhet, så Johan satte sig snällt i taxin hem igen.. Stackars Johan, jag minns hur kul vi hade den kvällen och hur totalt oskyldig han var, han hade absolut inga baktankar alls med att sova över, förutom att få sova några timmar och slippa dra sig hem fyra på morgonen.

Johan hade ett brustet hjärta, han hade den våren avslutat ett förhållande med en tjej som jag vet betydde så mycket för honom. Det var en kväll som jag, thess, philip och johan hade filmmaraton hemma hos mig och det var en av filmerna, P.S I love you, som fick känslorna att välla över... Jag önskar att det hade funnits ett sätt för oss att trösta dig på, ett sätt att säga att hjärtat läker, men det gör ont. Istället så åkte du hem, men jag tror att du visste att vi fanns där för dig när och om du ville prata... Johan du fanns bara i mitt liv en kort stund. Men du var spontan och härlig och jag kände att vi förstod varandra! Du förgyllde en härlig sommar för mig och jag kommer alltid minnas dig!